Tre år i Östersund börjar gå mot sitt slut. Det är sjukt svårt att förstå att det bara är två veckor kvar av tre år. Att jag om cirka tre veckor flyttar här i från är ännu svårare att förstå. Östersund är ju mitt hem, det är ju här jag har skapat mig ett eget liv nu och det ska jag snart lämna? Det känns helt fel att tänka på att jag inte ska bo kvar här, att jag inte kommer tillbaka hit efter sommaren och träffar alla fina vänner som jag har skaffat mig här uppe. Skolan skiter jag fullständigt i, men allt annat kommer jag sakna som in i bomben. Men jag tror också att det är här på universitetet som man skaffar sig vänner för livet och det är jag helt säker på att jag har hittat här. Separationsångesten som kommer infinna sig under examensdagen här kommer vara så sjukt mycket starkare än vad den var på studenten. Jag grinade inte på studenten, men har en känsla av att jag kommer göra det här uppe.

HEJ! Efter en rätt så awesome helg med fint besök från alingsås så är det tyvärr dags att ta tag i livet ännu en gång. Och mitt liv just nu är examensarbetet, dvs c-uppsatsen. Hatar den, vill ha den överstökad och avsluta livet som universitetsstudent för gott.