Jag ruttnar.
Alltså ÅH vill jag bara säga. Jag r.u.t.t.n.a.r. på att bo hemma. Det är inte lätt att komma "hem" efter att ha bott själv i 3 år och skapat ett eget liv med egna rutiner. Jag vill härifrån, nu. Och jag har så tråkigt. Min kära vän övergav mig för lidingö och jag fick inte följa med. Och sen är det dött. Såna här helger saknar jag Östersund så himla mycket. I Östersund kunde man alltid räkna med att det hände något. Underbara tjejer! Åhh.....
♥
Kommentarer
Trackback
