Damaged goods.

Fan. Jag trodde jag var på väg att komma över allt. Och så ska en jävla dröm förstöra allt. En enda. Så här med facit i hand, så önskar jag nästan att jag inte hade skrivit till honom i november förra året. Fast då hade jag inte alls tankarna på att det skulle bli som det blev. Då skrev jag ju för att det var en kul grej bara, inte för att vi senare skulle träffas och allt. Men som sagt, nu med facit i hand.. Det för ju för fan fortfarande ont. Men jag vet inte vad det är som gör ont. Att han inte ens längre tycker det är kul att prata med mig? Det är ungefär som att han slutade bry sig på en sekund. Som om nåt aldrig hade hänt. Som om vi inte känner varandra. Tillbaks till hur det var innan jag skrev till honom. Förutom den lilla aspekten att varje gång nåt påminner om honom så gör det ont i mig. Lite men tillräckligt.
helvete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback